När dagen kom som förändrade mitt liv

Det kom lite jobb emellan. Men nu har det blivit dags att fortsätta med 

min historia. 

2002 fick jag en digital kompaktkamera i julklapp av min man. Den var 

ganska dyr och rätt avancerad med dåtida mått. Men hade ändå betydligt 

sämre prestanda än vad dagens mobiler har. Den gången hade jag aldrig 

ägt en egen dator och jag hade heller aldrig skrivit en rad på en sådan. 

Detta är min första bild jag tog med den kameran.

Jag var så glad för att jag äntligen skulle kunna dokumentera min trädgård. 

Men en sak skall ni veta. Vi har nog aldrig varit så osams min man och jag 

som när jag skulle lära mig lägga in bilder i datorn. Maken sa hela tiden döp 

dem och gör mappar. Jag förstod inte riktigt hur det hängde ihop. Men sakta 

gick det framåt. Jag fotade det mesta i trädgården och lite annat. Det var 

verkligen kul. Jag jobbade fortfarande 50% som förskollärare. Livet var så 

perfekt.

Så kom den här dagen. Har ni känt er så här någon gång? Jag drabbades 

av konstiga yrselanfall och kände mig ständigt berusad. Jag kände som 

om jag hade tappat fotfästet. Höll jag på att bli tokig?

Jag blev sjukskriven och först efter 3 månader fick jag diagnosen Menieres.  

Jag var sjukskriven året ut 2003 och Försäkringskassan ville sjukpensionera 

mig på heltid. Läkaren sa att jag inte kunde gå tillbaka till mitt jobb som 

förskollärare. Vad skulle jag göra då, jag kunde ju inget annat?

Jag fortsatte att dokumentera min trädgård och satte ihop många bilder 

och skrev faktiskt ett brev till Allt om Trädgård som  började ...

”Hej! Jag heter Annika. Jag har en fin trädgård …”

Det brevet skickade jag aldrig, för inte kan man väl själv säga att man har 

en fin trädgård? Innerst inne kände jag nog att trädgården inte heller var 

riktigt så som den borde vara den gången för ett reportage.

I januari 2004 fick jag besked om att få börja arbetsträna för Icakuriren 
under våren 2004. Det gick ut på att jag skulle med bilder dokumentera 
att våren var på väg. Problemet var bara att jag hade ingen riktigt bra 
kamera som tog bilder som höll för tryck. Min käre make köpte då en 
Canon EOS digital systemkamera till mig. Han köper aldrig blommor till 
mig, men han har alltid varit en hejare på att uppmuntra mina intressen.

Detta är den första bilden jag tog med macro monterat på den nya digitala 

systemkameran.

Detta är en mycket komprimerad beskrivning av det som hände under 

tiden jag var sjukskriven och som gjorde att jag gick från Förskollärare 

till Trädgårdsfotograf.

Fortsättningen följer efter hand jag hinner leta fram bilder.

Fortsatt skön helg!

Annika