När köp av kattmat istället blev ett husköp

Det var en dag i september 1998 som min käre make hade fått uppgiften 

att köpa kattmat på sin lunchrast. Han stressade med snabba steg iväg 

ner på stan med sikte på djuraffären när han i ögonvrån fick syn på ett 

hus i skyltfönstret hos mäklaren. Han hade mer eller mindre redan gått 

förbi fönstret, men tänkte att det där huset hade han sett förut, så han 

vände tillbaka. Jo, det var ju det där huset som han alltid hade tittat på 

när han åkt förbi det. Så han klev in till mäklaren och sa att han gärna 

ville ta en titt. Ok, sa mäklaren men det har bara suttit uppe i fönstret i 

20 minuter. Han fick med en bild på huset och åkte till mig på förskolan 

där jag jobbade. Han var väldigt ivrig när han kom och stack fram bilden 

och sa ... 

 – Det här huset skall vi köpa.

Jag stod som ett frågetecken och undrade varför? Jo, han hade tittat på 

det varje gång han kört förbi och tyckt att det såg så välskött ut. Ärligt talat 

så förstod jag ingenting.

Men någon dag senare åkte vi i alla fall dit och tittade på huset. Det 

var litet på knappt 85 kvm med medaljongtapeter, en storrökare som 

bodde där, gammalt och mycket mindre än det vi redan hade. I mitt 

inre sa jag bara nej, nej, nej! Vi hade två barn och skulle alltså bo på 

85 kvm med 4 personer. Men så öppnade vi köksdörren och gick ut 

på kökstrappan. Framför mig hade jag en vidunderlig utsikt över hela 

nejden ända till Kullaberg. Jag stod där och ögonen vandrade ner i 

trädgården och jag kom på mig själv med att tänkta ...

- Gud vad spännande.

Jag gick på upptäcksfärd genom trädgården, upp och ner, hit och dit. 

Många spännande rum, många gamla träd. Faktum är att jag faktiskt 

gick vilse. Men när jag kom tillbaka till kökstrappan sa jag ...

- Ja, vi köper det!  

Vi erbjöd det ägaren ville ha och han sa ok. Fortfarande stående på 
kökstrappan ringde vi till banken och frågade om lånelöfte. Vi fick ok 
efter 10 minuter och nu var vi verkligen nära ett husköp. Dagen efter 
minns jag nästan ingenting, det bara snurrade i huvudet. Jag åkte 
tillbaka till säljaren och frågade om jag fick titta en gång till.

På den första visningen hade jag nästan inte sett uthuset som är i 3 plan. 

Där fanns möjlighet att inreda ett stort rum högst upp. Dessutom fanns 

det en jordkällare mellan husen som hade två rum. Ett för rotfrukter och 

ett för frukt. Egen gammaldags stensatt brunn. Trädgården var 1800 kvm, 

men jag upplevde den som enorm. Det fanns möjligheter att odla. Vår 

plan blev därför att vi skulle ”downshifta”. Eller rättare sagt skulle jag 

jobba mindre och få leva ett mindre stressigt liv och kunna vara mera 

med barnen som då var 8 och 10 år. Huset låg på landet och barnen 

behövde därför mer assistans för att ta sig till sina kompisar och sina 

fritidssysselsättningar.

Fortsättning följer ...

Kära bloggvänner jag ber om ursäkt för bildernas kvalitet, men jag hade 

bara en pocketkamera på den tiden.

Allt väl!

Annika