Detta gamla stora vackra päronträd fanns i vår trädgård när vi flyttade in.
Jag älskade själva trädet, men framförallt skuggan som det
gav. Under
päronträdet har jag lagat många trädgårdsluncher.
Men 2008 blåste det tyvärr ner för oss. Ni förstår nog hur bedrövad jag
var den dagen. Stormen tog dessutom ett stort plommonträd.
Päronträdet sprack när det föll och en mindre del av stammen med en
gren blev stående kvar i marken. Vi lät det vara kvar som ett minne. På
utställingen kommer nu en liten gren från det trädet att vara med. Hoppas
den hinner slå ut. Den som spar han har. Jag tror att ni förstår min saknad.
Allt gott!
Annika
Jag förstår din saknad. Det tar tid för ett träd att bli så stort men tyvärr så kan det försvinna så mycket snabbare och när det gör det så förändras trädgården . Ibland till det bättre men oftast så skapar det ett stort tomrum.
SvaraRaderaHa en fortsatt fin dag :)
Det var verkligen ett pampigt träd, som inte finns mer. / Britt
SvaraRaderaFörstår att du saknar det! Är biten som är kvar ovanför ympstället så det kan bli ett nytt av samma sort, eller blir det vildpäron istället? Eller är det sista också på väg att dö?
SvaraRaderaSå vackert det trädet var. Jag förstår din saknad. Som väl är har du minnen kvar att vårda.
SvaraRaderaEn sån händelse ger upphov till många tankar. Som att inte ens skuggan kan tas för given.
Väldigt vackert träd, förstår din saknad av både det och skuggan. Våra träd som vi tog ned var inte vackra men jag kan sakna skuggan än.
SvaraRaderaFörstår verkligen din saknad efter det vackra gamla trädet. Hela trädgården förändras när ett sånt stort träd försvinner. Saknar vår jättepil mitt i trädgården som planterades någon gång på 60-talet. Vårt träd var det sista i kvarteret sam drabbades av sjuka och vi fick ta ner det. Härligt att du har kvar en gren till utställningen - det kommer att bli sååå vackert !!
SvaraRaderaHa det så gott !
Kram/Isa
Javisst förstår man din saknad :( Stora fina träd som försvinner är ju dessutom svåra att ersätta...dessa stormar, de ger bara en massa mer jobb...ris, kvistar och ved men här hinner vi inte ta hand om allt som blåser omkull!
SvaraRaderaKram
Elisabeth
Vilket fantastiskt päronträd! Förstår att du saknar det!
SvaraRaderaKram Lena
Stora gamla vackra träd är svåra att ersätta, vi hade också ett gammalt päronträd som var murket så att vi fick ta ner det :( det visade sig att det inte var så murket som vi trodde (en stoor gren hade ramlat/blåst ner) men då var det redan försent. Hoppas att du kan få tag i ett annat stort träd som kan ge dig lite skugga :) Ha det gott/Monne
SvaraRaderaFörstår att det blev tomt - både i trädgården och i hjärtat. Så fin den översta bilden är! Trädet var magnifikt.
SvaraRaderaAllt gott!
Visst är det tråkigt då sådant händer kan förstå dig så vackert som det var ,kramen Nette
SvaraRaderaSå vackert och stort. Det tar tid att få ett sånt igen och ändå är det inte samma sak.När stora träd försvinner blir det så tomt både i själ och på tomten. Känner med dig. Jag har ju själv inget gammalt träd på kolonin och det saknar jag.
SvaraRaderaHa nu en fin söndag i solen
Kram Meta
Ett så vackert träd förstår jag att du saknar och den skugga det ger är värdefull varma sommardagar. Att få ett nytt magnifikt päronträd tar lång tid. Vi har ett gammalt päronträd utanför tomten och där har grenar blåst av under årens lopp så det är inte så vackert men ger goda päron fortfarande.
SvaraRaderaKram Eva
Utställningen handlar ju om kvistar och knoppar men en sådan kvist ger onekligen en extra dimension! Väldigt typiskt Annika att komma att tänka på det där päronträdet inför utställningen! så funkar en sann trädgårdsälskare!
SvaraRaderaKram
Vilket vackert päronträd. Själv har jag mina fruktträd lika mycket för blommornas skull som för fruktens.
SvaraRaderaDette var virkelig flott. Jeg skjønner at du koser deg her.
SvaraRaderaVivi
Skjønner godt at du savner det treet. Ideen om å ta med en liten gren fra det, gir en ekstra dimensjon (som Laila skriver)
SvaraRaderaLykke til med utstillingen.
Eirin
Förstår verkligen, ett underbart träd! Jag är uppväxt med ett stort päronträd utanför köksfönstret och varje år när det blommade blev vi barn itutade av vår lyriska mor hur VACKERT det var. Jag var inte så mottaglig då, men nu är jag likadan själv :-)
SvaraRaderaKram Elin
Det är inte svårt att förstå din saknad. Blir själv ledsen när jag ser det magnifika trädet på de övre bilderna och sen hur det ligger där alldeles sargat på den nedre. Hoppas din kvist blommar riktigt rikligt på utställningen! Anna-Karin
SvaraRaderaOh ja, förstår verkligen din saknad över trädet, sååå vackert! Hoppas din kvist blommar ordentligt sen, men det tror jag :)
SvaraRaderaHa en fin och solig måndag!
Kram från Titti
Åh, sånt gör ont i en. Men kanske kan den lilla kvisten bli ett nytt träd? <3 Kram /Carolin
SvaraRaderaHade en stor sälg i hagen förut, av någon anledning så satt jag och tittade på den sent i höstas och tog ett kort på den för jag blev så hänförd av dess skönhet. ETt par veckor senare hade Gorm rivit ner den, delat den mitt itu och förvandlat den till en hög med ris bara. Nu är där ett stort hål där trädet en gång stod. Vi har fått fin utsikt ner över hagen men trädet saknas helt klart.
SvaraRaderajo, de gamla ger själ till trädgården - många nyinflyttade förstår inte...
SvaraRadera